Tign's magbrock

Vårt (mammas) sto Tign frá Djúpadal fick ett ganska stort brock (typ som en limpa) på magen nu i sommar då hon var på betäckning och veterinären som var där då sa att Tign absolut inte fick ridas och som tur var så var hon inte dräcktig heller då de ultraljudade henne. "Jaha, ska vi måsta avliva henne då?" tänkte vi där hemma då. Det är ju inge kul med en häst som eventuellt ska lida av att ha ett magbrock och om det är så att hon inte har ont så går det inte heller att rida. Men men... Mamma forskade vidare om magbrock på hästar på internet och hittade inget. På veterinärstationen i Vännäs så sa de att de hade bara haft ett fall med en häst med ett stort magbrock och den hade dessutom varit med i en trafikolycka. Men de tipsade oss vidare till veterinären på Stömsholm och där sa de att de hade bara opererat en häst tidigar med ett sådant stort magbrock och priset på en sådan operation gissade de att det som billigast skulle gå på 30'000 kr! Inte opererar man ett 18 årigt sto för den summan...

Mamma bad mig att ta med den "äckliga boken" (en bok som egentligen heter Håll hästen frisk och innehåller ganska många obehagliga bilder) hem så att vi kunde se om det stod något där om just magbock och då jag är på väg till skåpet för att hämta boken så ser jag skolans vererinär och kommer på att jag kan fråga honom om brocket och vad han tycket. Han sa det att det var svårt att avgöra eftersom han inte hade sett det men han trode att man skulle kunna rida Tign lite lungt och man fick vara observant på att brocket inte blev större. Vi hade tänkt att avliva Tign under helgen då jag var hemma men efter det veterinären här på Wången sa så bestämde vi oss för att avvakta med avlivningen av Tign.

Mamma fick nog lite nytt hopp om att man skulle kunna ha kvar Tign för hon fortsatte att forska vidare och hamnar i telefon med nån veterinär i Uppsala. Där sa dom att dom tyckte att vi skulle ultraljuda brocket men de trode att hon nog skulle kunna gå att ridas. Så mamma ringer och bokar tid i Umeå för att ultraljuda Tign. Så idag kl. 14.30 hade de tid på kliniken och den enormt veterinärrädda hästen hade visst varit helt lugn vilket jag blir ganska förvånad över för Tign är verkligen jätterädd för veterinärer. Beskedet vi får är att brocket mest troligt kommer från en spark av en annan häst men att man kommer att kunna rida henne som vanligt!

"Vad bra Tign! Då kan vi fortsätta att vara med på kurser!" säger mamma.

Tign sträcker på sig, spetsar öronen och en gnista tänds i hennes ögon, precis som om hon förstått vart enda ord av vad som sagts...